Komplex

Jag läste precis en blogg där läsarna får skicka in sina dilemman och bloggerskan ger sina synpunkter på saker och ting. Dagens dilemma var från en tjej som tycker hon ser ut som en hemsk flaggstång för att hon är 176 cm lång. Hon gråter om kvällarna och vågar inte ha klackskor på sig. Nu är det ju såhär att jag är 176 cm lång och jag har haft samma problem en gång i tiden. Sommaren mellan högstadiet och gymnasiet sköt jag i växten och jag blev obekväm med det först. I och för sig så var jag obekväm med allt som hade med mig att göra, det var då killar började märka att jag fanns. Trots det så tyckte jag inte speciellt mycket om min längd och utseende över huvudtaget. Men nu rockar jag min längd. Jag går i klackar så fort jag får chansen till det och jag kan inte vara mer nöjd. Visst, folk glor, men låt dom göra det då. Jag har inte bett om att bli såhär lång och jag kan inte göra något åt det. Men jag älskar att vara lång.

Jag, Ola och Emmelie på vår studentbal. Jag hade 1,5 cms klackar den kvällen


Min pojkvän och jag. Jag är sex cm längre än honom, men det är inget varken han eller jag tänker på. Är det kärlek så är det.

Det är bara onödigt att hänga upp sig på saker man inte kan göra något åt. Vad nöjd med dig själv istället och skit i vad andra tycker. Det viktigaste är att du mår bra.

 

over and out,

Rockstar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0